Gröna små vänner.

Publicerad 17.02.2017 kl. 14:52




Jag har lärt mig knyta amplar! Eller lärt mig och lärt mig, det är egentligen inte så mycket att lära. Mest bara måtta och knyta och sen har man en ampel.



Så nu hänger de här tre benjaminfikusbebisarna i vårt sovrumsfönster. Jag tycker egentligen att benjaminfikusar är rätt tråkiga typer, men det råkar vara den växt som verkligen trivs bäst hos oss så de får bo här ändå och ta över lägenheten med sina bebisar.





För ett tag sedan köpte jag en liten kopp med tre små sticklingar av ampellilja i på Erikshjälpen (bra sätt att köpa växter på). De har växt tills sig litegrann och nu har jag planterat två av dem i Jespers morfars gamla kaffeburk och hängt upp i köksfönstret.



Tycker det är så fint att den hänger där och är ett litet minne av Jespers morfar som gick bort för drygt ett år sedan.





På fönsterbrädan gror lite annat smått och gott också. Även om det tar en jäkla tid och jag bara går och tittar och petar och är otålig som få.



Jag har till exempel avokado, clementin och mango (men den syns inte på bilden). Samt en hel armé av sorgmyggslarver (därav tändstickorna).



Ett av mina ekollon har jag faktiskt lyckats rota också. Men det är det enda av cirka femton som jag plockade in i höstas. Jag skänker alla mina styrketankar till den här nu, men ska jag vara ärlig undrar jag om det någonsin kommer dyka upp något mer än bara rötter.





I vardagsrummet hänger den tredje ampelliljesticklingen, i originalkoppen jag köpte dem i.



Tidigare var jag inte särskilt förtjust i ampellilja, men nu har jag lärt mig tycka om den och hoppas att den ska bli stor och fin och få egna små bebisar framöver.



Kommer dessutom ihåg att min mommo sagt att de är bra luftrenare, så de påminner mig om henne också. Älskar mormorskunskaper!



Allt jag vill göra nuförtiden är att sköta om mina växter! Ni anar inte hur mycket tid jag spenderar varje dag på att bara stå vid fönstret och titta och hoppas att det ska växa. Nackdelen är ju att det känns som en evighet när man hela tiden är där och övervakar.





Här ser ni moderplantan till alla våra fikusar. Hon ser dock inte mycket ut för världens just nu eftersom jag gick åt henne aningens hårt med saxen igår, men jag hoppas hon ska ta sig och bli ett litet benjaminträd så småningom.



Min fredskalla höll på att kola vippen i julas - när jag kom tillbaka efter jullovet var den så uttorkad att bladen låg slickade längs med krukan - men efter lite konstgjord andning i form av mängder av vatten och avlägsning av bruna blad har den tagit sig någorlunda igen. Hurra!



På sekretären står en murgröna som jag vill ska växa neråt men som vägrar och växer uppåt istället och en garderobis som vägrar bli stor och frodig. Även de mest lättskötta har sina trotsperioder.





Och slutligen ett pussel jag köpte på loppis när jag var inne i en pusslarperiod för några veckor sedan. Tycker det är sorgligt att ta isär och stoppa ner i lådan igen så det får ligga framme ett tag till.
 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:


 

En 25-årig, åländsk lärarstudent som huserar i Uppsala sedan sex år tillbaka. Tycker om volleyboll, språk, fotografering, tv-serier, stickning, fåglar, matlagning, bakning, feminism, Mumin och gamla grejer.

Är ganska kreativ när det vill sig, och det är lite det den här bloggen kommer att handla om.